Samsons matte hade ramlat ihop i tunnelbanan och burits bort av ambulansmÃĪnnen. Hunden hade de inte brytt sig om i brÃĨdskan. Han sprang och sprang, ÃĪnda tills han kom till den stora parken som han och matte brukade gÃĨ i. DÃĪr kÃĪnde han igen sig och krÃķp utmattad in under en buske fÃķr att sova. Han var hungrig och tÃķrstig. Och ensam. Ingen ropade lÃĪngre pÃĨ honom. Han var inget annat ÃĪn en liten svart hund i natten.
Hundar ÃĪr speciella varelser. De litar pÃĨ oss mÃĪnniskor; att vi ska skÃķta om dem och ge dem mat och tak Ãķver huvudet. Och i gengÃĪld ÃĪr de oss trogna in i dÃķden. Men vad hÃĪnder om en hund skulle komma bort frÃĨn sin matte eller husse? Det vill barnboksfÃķrfattaren Rose Lagercrantz undersÃķka i den hÃĪr berÃĪttelsen. Ivrig och fÃķrundrad fÃķljer berÃĪttaren sin fyrfota hjÃĪlte hack i hÃĪl under hans fÃķrsÃķk att hitta tillbaka till matte ...
Efterhand utvecklas berÃĪttelsen till en oemotstÃĨndlig miniroman om att tappa bort sig, hÃĨlla ut och komma till rÃĪtta igen - genom att fÃķrlita sig pÃĨ sin noskÃĪnsla. HÃĪr finns plats fÃķr stora kÃĪnslor, spÃĪnnande hÃĪndelser och skiftande miljÃķer. Det ÃĪr hjÃĪrtevarmt och inkÃĪnnande, berÃĪttat pÃĨ ett kristallklart och lÃĪttillgÃĪngligt sprÃĨk. Genomillustrerad i fÃĪrg av konstnÃĪren och skulptÃķren Rebecka Lagercrantz, som fÃĨngar hundens glada och optimistiska personlighet pÃĨ kornet. Och tack vare hundens strapatsrika fÃĪrd genom staden fÃĨr lÃĪsaren en mÃĨlande stockholmsskildring.
ROSE LAGERCRANTZ har skrivit nÃĪrmare femtio bÃķcker sedan debuten 1973, dÃĪr bÃķckerna om Metteborg kanske ÃĪr de mest lÃĪsta. Sedan 2010 har Dunne, som gÃĨr i Metteborgs klass, fÃĨtt fem egna hyllade bÃķcker. De ÃĪr Ãķversatta till ett tjugotal sprÃĨk och har fÃĨtt en mÃĪngd utmÃĪrkelser. Rose har sjÃĪlv en liten svart hund.